tattoo
nu gjorde jag det!
efter tre dagars panikbeslutsångest så beslutade jag mig klockan två inatt för att det helt enkelt fick bli det jag står för mer än något annat.
Livet och Friheten
swahili bobb var grymt bra! Det vore lögn att säga att jag kände mig lugn, för jag är verkligen inte den personen som skulle kunna komma besluta mig för något som ska vara där i resten av mitt liv utan ett ton beslutsångest och nersvösa skratt mellan varje ord. Men dem var så lugna och trygga att jag inte ens kände mig töntig då jag pressade ur mig ännu ett nevöst skratt då han frågade om jag var nervös. Eller föresten haha, han frågade aldrig det, han frågade om jag var "väldigt nervös".
Undra varför jag får sånt adrenalin påslag för allt nytt jag provar på?
Och varför jag måste känna mig som en fågelunge varje gång jag gör något jag egentligen inte borde eller vågar?
Fast samtidigt, det är ju den jag är.
Hon som skrattar nervöst bland alla cool lugna tatuerings grabbar och sedan vet hon hur jävla ont det gjorde att göra en tatuering på revbenen, även om hon var som en 5årig flicka som nyss fått sitt första kärleksbrev och inte viste om hon vågade svara.
