indien

hemlängtan - en svaghet för bortskämda.

så kände jag och har alltid gjort, visst har jag längtat hem under mina senaste fyra år, som faktiskt varit väldigt mycket hemifrån. men ändå, jag skulle aldrig ge efter för känslan, den ska bort, jag nämner den inte ens vid namn. nu har jag panik, som ett litet barn som tappat bort mamma på ikea. precis den där klumpen av ensamhet och okunskap som man fick då, dem finns konstant inom mig och har gjort det i en vecka. jag har upplevt mer på dessa få dagar än jag tror jag någonsin gjort på så kort tid förut. jag blev så rädd, så panikslagen att jag önskade att det skulle finnas ett info här, så att jag kunde be dem ropa ut mitt namn i ikeas högtalare och bli hämtad av mamma.

nu är känslan lugnare och jag känner att jag kommer komma hem, och att världen är en ganska liten plats, speciellt med skype i bakfickan. men magen mår inte bra och homesickness var tydligen en fysiskt påverkande sjukdom då den vä grep än. just nu får jag se vad som händer, trots att hela jag bara vill hem.

men även jag kommer gå hel ur det här.


http://www.youtube.com/watch?v=XyZ2F9IajcY&feature=related - Look Through My Eyes med Phil Collins